Varför finns det förhållanden där man bara skriker på varann? Vad är det som får en att hållas kvar? Varför är man så blind ibland och helt enkelt inte vill se sanningen?
Jag var i ett sånt förhållande förut och ibland var det rent ut sagt ett helvete. Och det hjälper inte att människor omkring dig försöker prata vett med en utan man tror blint på att det i slutet kommer att bli bättre, att allt kommer att ordna sig och att man kommer att leva lyckliga resten av livet. Varför inte bara inse att allt är skit genast och sluta onöda tid på nått som är dödsdömt.
Efteråt har jag insett att jag borde ha sparat mina tårar för någon som var värd dom. Jag ångrar att jag mådd skit så länge för nått som var helt meningslöst redan från början. Människan är så dum ibland.
On the first page of our story
The future seemed so bright
Then this thing turned out so evil
I don't know why I'm still surprised.
Känner mig ganska träffad här måste jag säga :(
SvaraRaderaVoi gulle vännen :(
SvaraRaderaKänner mej också träffad x 70 000. Det blev ju int bättre och nu är jag här gladare än tidigare! Så det bästa var ju att lämna varann och mogna och bara vara.
SvaraRadera